I'm sure he was a good omen. :)
We had the - very short! - ceremony in this pretty pavilion in the botanical garden of Visby:
The registrar read this poem by Nils Ferlin. Below are both the swedish version and an english translation.
I folkviseton
Nils Ferlin
(1898-1961)
Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dig vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din
din lycka är min,
och gråten är min när du gråter.
Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark,
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din
din lycka är min,
och gråten är min när du gråter.
In Folk-song Fashion
Love comes along, love drifts away
No-one can tell us the reasons.
But here by thy side, love, I know I shall stay
through all the passing seasons.
My heart, it is thine; thy heart, it is mine
and mine shall remain till I die.
My happiness, thine; thy happiness, mine
- thy tears, they are mine when thou cryest.
Love is so strong, so wondrously strong
- naught in the world makes it yield.
Roses spring up from the hardest of ground
as sunshine spreads over dark fields.
My heart, it is thine; thy heart, it is mine
and mine shall remain till I die.
My happiness, thine; thy happiness, mine
- thy tears, they are mine when thou cryest.
